Inventera sångsvanshäckningar

Hjälp till att inventera häckande sångsvan – en återvändare med positiv trend

Den ljudligt trumpetande och i stora flockar på åkrar rastande sångsvanen har nog de flesta lagt märke till. Även de häckande paren, oftast i småsjöar, är iögonfallande.
De stora antalen svanar i Tåkern och längs kusten utgörs av släktingen och vår landskapsfågel knölsvanen men sångsvanen är idag mer spridd över hela länet.

Sångsvanen har en väldigt lång historia i Östergötland. Det skvallrar bland annat det fornnordiska namnet för sångsvan om, ’emt’ eller ’ämt’,  som man hittar i många geografiska namn, särskilt mindre sjöar. Efter många decennier av hård jakt var den helt utrotad från södra Sverige och omkring 1920 fanns det troligen inte mer än ca 20 par i hela landet. Fridlyst redan 1927 men ända fram till 1960-talet betraktad som en ödemarkernas fågel i norr. Sedan har sångsvanen kommit tillbaka till hela Sverige och ökat kraftigt i antal.

En inventering i Östergötland 1997 (Olof Hjelm, Vingspegeln 17/1998) kom fram till ca 45 par. Det skrevs då; ”Sångsvanen har aldrig tidigare under detta sekel varit så vanlig i Östergötland som den är nu”.
Enligt praktverket ”Fåglarna i Sverige – antal och förekomst” (Sveriges Ornitologiska Förening 2012) uppskattades antalet par år 2008 till ca 5 400 par i hela Sverige och ca 85 par i Östergötland.
I rapporten ”Övervakning av fåglarnas populationsutveckling, årsrapport 2024” från Svensk Fågeltaxering framkommer att antalet sångsvanar i Sverige idag är mer än det dubbla jämfört med läget för 25 år sedan. (Enligt sommarpunktrutter och sjöfågelrutter varierar antalet stort mellan åren, men trenden är en tydlig ökning).

Vid förra årets inventering i Östergötland (se VSP nr 4 2024) rapporterades 66 häckningar. Men då rapporteringen visade på stora skillnader mellan olika kommuner med ungefär samma naturmiljöer och då rapporter saknades från flera lokaler där sångsvan observerats tidigare år så uppskattar vi att det verkliga antalet häckningar borde vara nästan dubbelt så stort.
Vi tänker därför genomföra en räkning även i år. Genomförande på samma sätt som förra året, men kompletterat med riktade insatser på att söka i lokaler som rapporterat häckningar under tidigare år.

BirdLife Östergötland vill inspirera till mer fågelstudier runtom i länet och få ökad kunskap om fåglarnas förekomst. Sångsvan är en utmärkt art där alla kan hjälpa till.
Spridd över hela länet, lätt att känna igen och tacksam att konstatera häckning för utan stor insats och utan att störa. För den som känner sig som en nybörjare finns några bra komihåg för att skilja sångsvan från knölsvan. 

Sångsvan

• Gul och svart näbb, utan knöl
• Ljudligt, trumpetande läte men inget vingljud i flykten
• I vattnet med smal och rak hals samt plattare kropp
• Ofta på åkermark, långt från vatten
• Häckar mest i mindre sjöar och våtmarker (kan ibland konkurrera med knölsvan i samma vatten) 

Knölsvan

•  Orangeröd näbb med knöl
• Mest tyst men låter mycket om vingarna i flykten
• I vattnet med lite tjockare och böjd hals samt bulligare kropp (klassiska svanbilden med lyftade vingar endast hos knölsvan)
• Sällan på åkermark, i så fall nära vatten
• Häckar mest i slättsjöar och längs kusten (kan ibland konkurrera med sångsvan i samma vatten)

Så här rapporterar du
Rapportering ska i första hand göras i Artportalen (artportalen.se). Men det går även att rapportera direkt till BirdLife Östergötland via mail eller genom att ringa/sms:a till någon av oss (se mail och mobilnummer nedan).

Rapportera en häckning med lämpliga häckningskriterier. I första hand väljs någon av aktiviteterna:

• Ruvande
• Bo, ägg/ungar
• Pulli/nyligen flygga ungar.

Markera lokal så noga som möjligt. Helst med en noggrannhet på max 200 m. I artportalen väljs antingen en redan passande fyndplats, eventuellt kompletterad med en ”Publik kommentar” då noggrannare platsbeskrivning behövs. Finns ingen lämplig fyndplats skapas en ny sådan (”Ny fyndplats”).

BirdLife Östergötland
Mail kontakt@ogof.se
Mobil: 
Stefan 0731 544515
Gunnar 0706 988621